Så ja, nu är vi hemma från en galen helg i varberg! 

Både fredags & lördagskvällen spenderades med en massa folk & bilar... 

Jag tänkte på det imorse, Vem är det som ska ta första steget egentligen? 

Killen eller tjejen?   Och varför är det så pinsamt med sex i början? Varför är man nervös över att vara naken inför sin egna pojkvän? I vilken ålder är det passande att ha sex första gången ? Att bli kär? 

Vad tycker ni? 

Modet är ju det som sviker än först, att våga ta första steget. 

När man känner hur fjärilarna i magen tar vid och man inte vågar möta den andres blick.

Att vara nykär, det är nog någon av de bästa känslorna som finns, att veta att man är omtyckt och älskad. 

Pinsamt att prata om sex, innan man själv har haft det?  

kan det vara för att man själv inte har någon erfarenhet av det? Eller? 

Och att vara naken inför sin pojkvän som man varit tillsammans länge med, 

är det för att man inte vill att äns kille ska tycka illa om än? Man vill ju alltid se så bra ut som möjligt, även om man varit tsm i en evighet. 

När är det passande att ha sex första gången? 

Det är så olika från person till person, jag har kompisar som blev av med oskulden när dom var 13-14 och andra som blev av med den när dom var 16, andra som fortfarande är det. 

Ska man vänta tills man hittar den rätta? Eller hur stor sak är sex egentligen? 

Det är ju bara sex, eller? 

Är det mer okej att hångla runt än att knulla runt?